Ngorongoro

Ngorongoro är ett närmare 8300 kvadratkilometer stort naturskyddsområde och dess största sevärdhet är världens största, fortfarande intakta vulkaniska kraterkaldera. Den ca 600 meter djupa Ngorongorokratern, ofta kallad Edens lustgård på grund av sin vackra vegetation och sitt rika djurliv, som omfattar ett stort antal av Afrikas vilda djurarter.
Den 800 kvadratkilometer stora kraterbotten, som ligger på omkring 1600 m höjd över havet, utgörs med några få undantag av slättmark. Den högsta punkten, som bjuder på fin utsikt över omgivningen, heter Engitati och besöks ofta på safariturerna i kratern.  Dalen består av öppna gräs- och buskmarker, ett större skogsområde, Leraiskogen, en saltsjö, rinnande vattendrag och våtmarker. Totalt beräknas det finnas närmare 20 000 djur på dessa marker. Bland dessa märks svarta noshörningar, elefanter, afrikanska bufflar, flodhästar, sebror, gnuer, lejon, leoparder, geparder, servaler, schakaler, hyenor och vildhundar.  I samma, bergiga och till stor del skogbevuxna område som Ngorongoro finns också flera mindre och mycket natursköna kratrar, varav Empakaai är den mest kända.  Samtliga lodger i området ligger uppe på den krans av berg och höga kullar som inringar Ngorongorokratern. Flera vägar leder ned till kraterdalen längs de branta och huvudsakligen skogsklädda sluttningarna.  Dalbotten får besökas under dagtid och många safarifordon brukar befinna sig därnere samtidigt.
Till kraterdalens stora sevärdheter hör dess saltsjö, Magadisjön, som ligger något syd och väst om dalen mittpunkt. Precis som Manyarasjön saknar den avrinning, så storleken varierar med årstid, vattentillgång och avdunstning. Här finns ett rikt fågelliv som inte minst består av flamingos, som samlas i tusental under våtperioden, då Mungeflodens och bäckarnas flöden är som störst. I vegetationen längs den lilla floden brukar leoparder och lejon stryka omkring. Under våtperioden förekommer också gott om flodhästar, elefanter och afrikanska bufflar vid våtmarkerna Gorigor, öster om Leraiskogen och Mandusi, norr om Magadisjön. Det är områden som ofta hyser flodhästar, ett talrikt fågelliv och där många gräsätare betar. Här visar sig ibland också den sällsynta, svarta noshörningen, som också kan ses ute på kraterbottens öppna gräsmarker.
Den rika tillgången på bytesdjur gör Ngorongorokratern till ett av Afrikas rovdjurstätaste områden. Förutom lejon och leoparder finns nästan alla andra rovdjursarter representerade här. Geparder, servaler, schakaler, hyenor och vildhundar är djur som safarideltagarna kan få se.
I öster utgör den stora förkastningsdalen, Great Rift Valley, en naturlig gräns för det jättelika naturskyddsområdet. I väster, på andra sidan bergen, som på sina håll når över 3000 meters höjd, tar Serengetis slättland vid, med stora hjordar av zebror, gnuer och andra gräsätare som betar under den tanzaniska hösten. På gränsen till Serengeti finns flera saltsjöar som omges av frodig vegetation och därför har stark dragkraft på de migrerande djurhjordarna och därmed också på rovdjuren.
Bland alla Tanzanias nationalparker och naturskyddsområden är Ngorongoros naturskyddsområde det enda som tillåter fast bebyggelse, jordbruk och djurskötsel. Inom området finns flera massajbyar och befolkningen har tillåtelse att enligt strikta regler och med traditionella metoder bruka viss mark och hålla boskap. Detta har skapat ett unikt samspel mellan människor och djur- och naturskyddsintressen, som bidrar till områdets stora attraktionskraft för besökare från hela världen.